Det är bara att bryta ihop och gå vidare -<--<--@

Denna dag har varit LÅNG, timmarna har släppat sig fram tycker jag.
Men det har blivit mycket uträttat idag iaf, har iaf tvättat 4 maskiner och det är inte fy skam med min uråldiga tvättmaskin som tar 3 timmar på sig att tvätta en maskin.
Så nu är det tvätt överallt på hela övervåningen som hänger på tork.
på eftermiddagen när Niklas kom hem så smet jag ut till stallet och fixade och trixade lite där ute, så nu har jag iaf något att hänga sadlarna på, så nu ligger dom inte och blir förstörda.
När jag väl kom in så var det bara att krypa upp i soffan och kolla på unga mödrar.
Följer detta program slaviskt men tycker att vissa av tjejerna som är med inte är mogna för att ha barn.
Och jag tycker att programmet sprider fördomen vidare att unga mammor inte skulle vara bra mammor.
Känner flera stycken unga mammor som är dom bästa mammor dom kan vara under dom förutsättningar dom har.
Och jag skulle lite på att dom helt och fullt skulle kunna ta hand om min dotter om det skulle vara så.
Och mest av allt avskyr jag när hon stella-malou eller vad hon nu heter är med, som låter sin mamma ta allt ansvar för hennes son. Det var hennes val att behålla barnet inte mammans.
Nej jag sitta och bli riktigt ilsk i soffan här hemma.
För även om jag snart är 23 så räknas jag fortfarande in i samma fack som 16 åringar i andras ögon.
Och ännu värre var det när jag väntade Gustav, alla på jobbet berättade att jag inte visst vad jag gav mig in på.
Och i mitt stilla sinne tänkte jag, visst dom det bara för att dom var 30-35 när dom fick sitt första barn?
När jag var på sjukhuset så behandlade läkarna mig som ett barn, och nästan klappade mig på huvudet när jag sökte hjälp för att Gustav kräktes upp all mat, och att han inte gick upp. Och det ända svar jag fick var att alla barn kräks.
Kände mig så hjälplös, så maktlös. Men jag kunde inget göra, och om någon man träffade för första gången fråga något och man svarade att man var mammaledig, så kollade dom på mig som jag var en utomjording eller något.
Jag har valt att skaffa barn tidigt i livet, och visst kan jag ibland drömma mig bort till tiden då jag bara hade mig själv att ta ansvar för. Men jag skulle inte byta bort mitt liv för allt i världen.
Jag ångar inte att jag skaffade barn tidigt nu när jag ser tillbaka på mitt liv.
Mina barn har tvingat mig att växa upp och ta ansvar, att skaffa en trygg punkt i mitt liv där jag kan uppfosta min dotter.
Och jag skulle inte vilja vara den där tjejen som går på krogen varje helg eller är ute och festar fredag och lördag.
Jag har varit där och vill inte tillbaka dit.
Det är svårt att sätta sig in i situationen om man aldrig varit där,
så jag hyllar alla unga mammor där ute som är dom bästa mammor för sina barn dom kan vara!