Det är bara att bryta ihop och gå vidare -<--<--@

Idag kan jag knappt röra mig, har väldig träningsvärk överallt faktiskt.

Igår när Niklas kom hem så skulle vi äta lite glass och gosa ned oss i soffan och fira alla hjärtans dag.
Men när Niklas hade dukat fram så ringde Lena hon ville att jag skulle hämta henne, Flamenco hade fått kolik.
Som en god vän så la man ned skeden, och satte sig i bilen och hämtade henne.
Sedan började det min kropp strejkar över idag att gå och gå och åter gå.
Vi gick från ca 8 till elva ungefär, med en häst som inte ville gå utan bara ville lägga sig ned.
Kände mig elak, och snälla Lena säger till mig att du behöver inte stanna här, jag klarar mig.
Men som jag blivit lärd från tidig ålder man lämnar aldrig en kompis när hon behöver hjälp.
Men klockan elva kom iaf veterinären, då trodde man ju att att skulle bli bra, Men efter flerar doser så hade han fått  maxad dos av allt. Och han kunde inte ge honom mera. Så det var bara att tanka bilen och lasta honom på transporten och åka till Strömsholm. En inte allt för glad satt hemma och skällde på mig via telefon, men det brydde jag mig inte om. I vissa lägen kommer vänner före familjen för mig faktiskt. 
Efter mycket om och men så stod han äntligen på transporten, då började resan mot Strömsholm.
 Peder körde min bil för jag kände inte att jag har tillräkligt många bil med transport bakom för att klara av en transport som hoppar och kastar sig över vägen när hästen inne i den slår och stampar inne i transporten.
 Men nu står han iaf i Strömsholm för utvärdering, både Lena och jag hoppas att han slipper opereras.
Men vi får se, pratade med Lena imorse och då hade han blivit bättre under natten och sedan sämre igen på morgonen.


Idag var ju även medryttaren här, och Nalle har vaknat till och började testa honom lite granna. Men han klarade det galant.