14 Juni
Försöker hitta kraft att göra allt som måste göras.
Vila får man väl göra någongång i framtiden.
Allis ska sova middag nu, och då är det bara att skynda sig ut och stolpa lite hage.
Men egentligen har jag ingen lust. Försöker få ordning på övervåningen, men som sagt orken finns inte.
Men det måste göras.
Börjar få lite ångest, för snart måste vi vänja oss av vid andningslarmet. Paniken kommer krypande, det har varit min säkerhet. Ett sätt för mig att våga blunda, våga lite på att hon lever när jag vaknar.
Men nu snart ska det tas bort, skräcken kommer krypande vill inte, men det är bara rekommenderat till ett år.
Nej nu ska jag gå ut och stolpa, men vill egentligen inte.!
kommer gå bra!
Jag har länkat din blogg i min blogg, hoppas det är okej, annars kommer jag genast ta bort den! =)
Nu när dödsdagen kommer så fokusera på det som är viktigt i ditt liv just nu. Gustav är stolt över dig och sin lillasyster, det kan jag lova dig. Och jag förstår hur det känner, det gör något så fruktansvärt ont. Men jag brukar titta på min mage och tänka - det är det här jag lever för. Min familj.
Ta vara på det som betyder mycket för dig. Dödsdagen kommer göra ont, resten av livet. Men för att det ska bli "lättare" så måste det få göra ont.
Kommer tänka på er och på Gustav extra mycket den 25:e.
Kram!
Jag och Jenny var vid graven i söndags och satte ditt en ros och dinosarius... Tänker massor på Gustav ska du veta!! Brukar åka ditt så fort jag får chansen. Kul för Kosac att få springa av sig.. =) Du får följa med till Picasso snart tycker jag..
kramar
