en jobbig väntan
Efter att ha smsat med Tina en sväng på middagen fick jag veta att Nalle visst backar ned i dikena hela tiden och håller på. Hmm han som är så snäll. Med det är det sista jag skriver om hästarna då det finns någon här som läser min blogg som vill att jag ska bli av med Nalle, så innan köpet är klart så skriver jag inget mer om Nalle eller dom andra hästarna. Om jag nu köper honom, vi får se....
Annars har Allis och jag busat, men alldeles nyss kom Nikals hem, han har varit uppe i över ett dygn och fixat med bilen.
Känns svårt att veta vad man kan skriva eller inte, för allt kan ju vändas mot mig.
Ja och det är ju inte direkt svårt att lista ut vem som är boven i dramat heller, eller vilka, för hur många vet vem Tina är? barndomsvänner tror ja såna kallas, tack och lov så är den boxen tom hemma hos oss iaf!!
Som jag skrev tidigare så är det ju tråkigt när folk gör så men å andra sidan så tycker jag du ska skriva det du vill skriva eller skriva i den hemliga för man vet ju liksom bäst själv o så länge man inte gör nåt fel så är det ju inget att oroa sej för. Tycker du ska konfrontera männsikan istället.
Jag är varken barndomsvän eller kompis med någon av er utan jag råkar bara bo i närheten. Jag ser hästarna flera gånger per dag och råkar känna Tina sen några år tillbaka.
Så anklaga inte era kompisar utan anledning, då det var jag som ringde till Christina och berättade vad jag sett/ser dagligen.
Nvh Anna Eriksson
