Det är bara att bryta ihop och gå vidare -<--<--@

Sitter här med färgen i håret, lite nervös är jag allt.
Ska bli mörk igen, det var VÄLDIGT länge sedan jag var något annat än blond.
Men vi får se hur det blir. Funderar på vad jag ska hitta på imorgon.
Ska väl upp på Kozac imorgon iaf, och tömköra Sigge. Gör väl detta på morgonen/förmiddagen.
Sedan funderar jag på om jag ska ringa någon av mina vänner och kolla om någon vill ta en fika.
Vore skönt att få sitta och prata lite skit med någon.
Kanske ska våldgästa Linda, som visst ska åka pulka.
Men men vi får se, åker jag dit blir jag säkert upptvingad på någon häst som hämnd för att jag kastade upp henne på Kozac *blink*

Har funderingar på vad jag vill göra med mitt liv.
Vill jag verkligen jobba på Green Cargo resten av mitt liv.
Vill jag ens jobba inom järnväg?
Men det är svårt, vet inte om jag har mod att bryta upp den trygga punkt.
Och den fasta anställning som jag har.
Niklas och jag har ju en dröm, undra om vi ska våga göra den till verklighet.
Men som sagt det är svårt, svårt att bryta den enda trygga plats jag har haft sen jag flyttade hemifrån.
Vill så mycket vågar så lite.
Hur många vågar rycka upp hela sitt liv och flytta någon annanstans där man inte känner någon.
Beundrar dom som vågar det.
Vill komma bort från allas åsikter om mig, allas fördommar om mig.